Sillahandlarens
Det blå huset med snickarglädje på verandan var från början vitt. Det byggdes troligtvis kring sekelskiftet i slutet på 1800-talet eller början av 1900-talet som undantag till granngården Maglehem. Huset registrerades för fastighetsskatten då den infördes 1909. Till skillnad från grannhusen är detta inte ett gathus, trädgården ligger inte på baksidan utan närmast byavägen.
Huset hålls upp av en 2 meter bred skorstenspipa, där maten tillagades över en upphöjd öppen eldstad och bröd bakades i en bakugn. Taket var klätt med halm. Ytterpanelen verkar fortfarande vara original. Idag är huset blått men hade ursprungligen en ljusare kulör.
Huset har i perioder stått tomt, och i perioder varit uthyrt. En av hyresgästerna var sillhandlaren Adolf Bengtsson med familj. Folk på byn skojade och sa att huset bara var byggt av gamla sillalådor, men det stämmer inte, det var inte sillahandlaren som byggde huset. Adolfs dotter Elna Bengtsson växte upp i huset, hon drev senare café i Kvidinge.
Inte förrän i december 1966 avstyckades huset från Maglehem och såldes. Därefter kan man följa lagfarterna fram till idag.
Omfattande renoveringar gjordes mellan 1980-2001 av dåvarande ägarna. Bland annat byttes tak, fönster och golv ut. Ovanvåningen inreddes, kupa och balkong byggdes. Bakugnen fick i samband med det ge plats åt en trappa upp. 2001 byggdes ett nytt kök till på baksidan. Det lilla uthuset revs och ersattes med en friggebod. En ny veranda med altan byggdes på framsidan mot vägen.
Skridskor
I skogen precis bakom Sillahandlarens hus ligger en liten damm. Den lär från början ha varit anlagd som en branddamm. På dammen åkte förr i tiden Maglabys ungar skidskor på vintern.
Stenringen
Ytterligare en bit upp längs vägen, i 90 graders kurvan ovanför bokskogen, ligger en plats ett par meter in i skogen med ett antal stenar i en ring. Där lär man i gamla tider ha haft byaråd. Det förkommer också uppgifter om att man hade friluftsgudtjänster här, kanske hade det någon koppling till missionshuset som ligger inom synhåll.
